långledigt
Idag har jag jobbat och det gick väldigt bra trots att jag började väldigt tidigt, galet nog var jag piggare än någonsin när klockan ringde idag. Blev väldigt förvånad över mig själv, haha. Efter jobbet åkte jag, mamma och Lollo in till stan. Lollo sprang iväg på annat håll med Matilda för att leta efter födelsedagspresent till Hanna. Mamma och jag gick och strosade lite på stan, åt god mat och åkte sedan vidare mot hansa. Där blev det visst en inköp för min del, ett par röda converse skor :) Sedan blev det hem till lägenheten och mamma och jag försökte bygga ihop ett badrumsskåp och ja vi trodde våra tålamod skulle gå i stöpet tillslut men icke vi höll lågan uppe, haha. Fick även besök av Annie och Peter, alltid lika trevligt :)
Imorgon är jag ledig igen, känns som jobbdagarna bara flyger iväg och det är ju bra :) Nu väntas tre dagars ledighet och det tackar man aldrig nej till, skönt. Imorgon blir det att städa lite, ta en runda på stan, träffa Annie och ta en promenad och äta något tillsammans, blir sedan att sova en stund, taktikvila vill jag kalla det för kan nog bli en bristvara på det kommande helg. Blir även att förbereda sig inför kommande hälsoresa, nämligen Tyskland som jag, Fia, Evelina och Sanna åker på imorgon. Kan i för sig inte bli mer laddad, tror det kan bli lika galet som alltid haha. Fullspäckad dag :) Tess kommer även hem imorgon så det ska vi fira rejält på lördag. Det nalkas utgång hur slitna vi än är, vilket vi säkerligen kommer vara när vi stiger av bussen i Kalmar igen klockan fyra på lördag eftermiddag. Sen består ca halva bussen av Torsåsfolk och ja ni vet ju hur galna vi är. Är det fest så är det. Kul ska vi ha, den saken är klar :)
Idag har jag haft en bra dag men vissa dagar tänker jag alldeles för mycket och idag har det varit en sådan. Det har gått ca sex månader nu men ändå känns det som om det hände igår. Det spökar runt i mitt huvud. Det går inte en dag utan att någonting påminner mig om det, i bland lite och ibland mycket, men det är väl mänskligt att känna såhär? För vem har sagt att allting ska vara glömt under så kort tid? Det finns inte en chans för det, inte för mig i allafall. Hur mycket man än försöker tänka bort det så fungerar det aldrig för det enda som hjälper är att frukta smärtan, ta sig igenom den på något underligt sätt hur ont det än gör. Man kan inte gräva sin egna grav, man måste bita ihop och låta tiden läka sina sår. För man kan inte passera någonting utan att få gå igenom det rejält. Är det inte sant? För förr eller senare kommer verkligheten i fatt en. Acceptera smärtan och lev dig igenom den till du når andra sidan. Det är den enda medicin som hjälper. Man är ju inte mer än människa :)
Förresten är det många som frågar vart jag bor och för er som inte vet och vill veta så bor jag på magistratgatan :) Det ligger bakom gamla chokladfabriken och mellan fredriksskans. Jag trivs fantastiskt bra, vilket känns underbart :)
Nytt på min skohylla :)
