ewsss

Ledsen för väldigt dålig uppdatering från min sida men det har varken funnits ork eller lust i dagarna som varit. I onsdags fick jag veta att älskade farfar gått bort och ja det känns väl inte särskilt bra om man säger så. Jag eller vi vet att det var det bästa för han men när det väl händer är det som ett hårt slag i magen. Tror inte jag fattat det ännu ärligt talat. På onsdag är det begravning och jag fasar för detta något fruktansvärt, fy jag börjar gråta så fort jag tänker på det... Jag vill inte. Varför är det alltid så att när man väl känner att man börjar bli stark igen, man börjar resa sig och känner att såren börjar läka att det ska hända något mer som drar ner en i gropen igen? I onsdags när jag fick veta om farfar var det som om hela världen rasade samman, jag har gått som i någon form av luftbubbla den senaste tiden och i onsdags var det som om den sprack, verkligheten liksom hann i fatt mig igen. Kände mig totalt jävlar tom. Kan säga att jag vill aldrig mer i hela mitt liv genomgå en sådan höst, vinter och vår igen med sådan smärta i min mage, det har tagit slut på mina krafter totalt. Man biter och biter ihop men ibland rasar korthuset som ingenting ihop. Utan mina fantastiska vänner och min underbara familj hade jag aldrig stått på benen efter sju månader av kalblik i mitt huvud och min kropp. Det är ni som fått mig gå ur sängen varje dag trots att jag inte velat och det är fortfarande ni som får mig att göra det. Ni gör mig stark, ni får mig att le och känna att jag duger som människa och det är jag evigt tacksam över. Dock ska jag tillägga att det har inte bara varit jobbigheter även om de ofta sitter där aggressivt framför näthinnan, jag har även haft väldigt mycket roligheter och galenskaper för mig de senaste tiden som fått mig på bättre humör och det är också tack vare mina vänner.  Det är en lång bit kvar men när jag väl når toppen och fått ur mig all ilska, sorg och ångest kommer jag vara starkare än någonsin, jag lovar er att jag ska jubla högt för mig själv då, haha. - Mot toppen.  Tack alla fina vänner för att ni finns, all kärlek till er ♥

Ja helgen har jag ingen lust att skriva om egentligen,den har verkligen varit bra men det är svårt att finna glädje att skriva när man är ledsen över något. Är det inte så? Har i allafall jobbat hela helgen och sedan blev det en utgång i lördags som innehöll både harrys och vallen. En bra kväll men har konstaterat att sprit är inget bra om man ska minnas något, haha.

Ska slänga på en film nu sedan försöka sova lite. Hoppas ni haft en bra helg :)