ledig dag
Som sagt ledig dag idag och det har varit så skönt. Men som ledig kan man aldrig vara still utan det är alltid hundra saker som ska hinnas med, haha. Lollo och jag har spenderat det mesta av dagen i stan, hon har sökt jobb och jag har sprungit runt i lite olika affärer och kollat saker till lägenheten. Blev även en repa till ikea där det inhandlades en hel del, kollade även upp vad som står på listan vid nästa inhandling. Annars har vi inte inte gjort mycket mer idag, vi har mest slappat, vi bäddade ner oss i min säng innan och kollade in en del filmer som vi tänkte ta hem, vi pratade mycket minne, skrattade och bara hade det väldigt skoj. Vi fick även för oss runt åtta snåret i kväll att vi var sugna på godis men eftersom mamma inte var hemma och därmed hade bilen orkade varken Lollo eller jag cykla, haha. Vilket slutade med att 7 minuter i tio gav vi upp och insåg att nu får vi nog fasen cykla på om vi ska hinna till konsum innan de stänger. Endast en cykel med så jag där fram och Lollo där bak, jag lovar er att jag har aldrig haft sådan mjölksyra i hela mitt liv, men vi hann och vi fick vår godispåse tillslut. Typiskt att man ska göra allt i sista minuten, kanske inte helt otippat ;) haha. Tack för idag syster ♥
Jag har haft en väldigt mycket tankar i mitt huvud idag, lite extra mycket idag. I bland hjälper det inte alltid att prata om allt utan i bland måste man få skriva av sig med. Det är fem hela månader idag sedan allt hände. Det sjuka är att det känns som att det var igår, det sitter som fastklistrat på mina näthinnor och i mitt huvud. Jag kan inte glömma, det känns som att jag står på samma ställe fortfarande. Allt är så ofattbart för mig för jag trodde aldrig det skulle ske, det är som att jag lever i min lilla bubbla och väntar på att väckas ur den. Vad jag än gör dyker minnen upp och det gör ont. Men vem har sagt att det ska vara enkelt? Ingen. Det tar sin tid och jag är långt i från att ha släppt allt. Jag måste bara acceptera det och intala mig själv att det går inte att gå förbi smärtan och saknaden för den kommer sitta där tills jag är stark nog att ha tagit mig vidare. Det funkar inte att bara ta ett steg förbi utan man måste uppleva den för att inse att det är i verkligheten man lever i och inte i en jävlar bubbla... Jag vet att jag en vacker dag kommer stå där stark igen men jag måste låta tiden läka sina sår först, jag måste ta till mig och inse vad som egentligen hänt först. Det är det allt handlar om, bita ihop, ta fram sin starka sida, låta tårarna stanna brännandes bakom ögonlocken. Man måste bevisa för sig själv att man kan, att man är stark och har viljan att gå vidare, det hjälper inte att gråta över minnen eller över tider som för stunden inte existerar. Inte sant?
Nu lämnar vi det och tänker på annat, skönt att skriva av sig lite. Det lättar alltid från mitt hjärta. Imorgon väntas det jobb igen, kväll står på schemat så en sovmorgon tackar vi glatt ja till imorgon :) Sen väntas dagspasset på torsdag och sen tar jag långledigt, fredag, lördag och söndag. Hur härligt är inte det? Vi tackar inte nej till det om vi säger så. Har fortfarande inte bestämt mig om det blir utgång på fredag eller inte. Eller kör vi taktisk vila då och laddar inför Evelina och Sannas 25-årskalas som är på lördag. Kommer bli väldigt roligt och plattan i mattan som alltid. Detta ser vi fram emot :) Drömde förresten i natt att Stockholmsresan blev inställd och jag vaknade upp och var alldeles varnsinnig, haha. Fråga mig inte varför den blev det, vet bara att den blev det i drömmen och jag att jag vaknade arg. Om 8 dagar åker vi, efterlängtad. Kommer bli så roligt :) Sen flytt på det med när man kommer hem. Tur man har mycket roligheter framför sig, allt går mycket lättare då. Men mest av allt vill jag bara säga: att mina vänner är världens finaste, finns alltid där i vått och torrt, jag är evigt tacksam. All kärlek till er ♥
Nu ska jag kolla klart filmen som jag somnade ifrån igår, haha. Inte otippat. Love and other drugs heter den, den är väldigt bra än så länge så nu ska jag med spänning se slutet :) Hoppas ni haft en härlig dag.
/ E.E
Jag har haft en väldigt mycket tankar i mitt huvud idag, lite extra mycket idag. I bland hjälper det inte alltid att prata om allt utan i bland måste man få skriva av sig med. Det är fem hela månader idag sedan allt hände. Det sjuka är att det känns som att det var igår, det sitter som fastklistrat på mina näthinnor och i mitt huvud. Jag kan inte glömma, det känns som att jag står på samma ställe fortfarande. Allt är så ofattbart för mig för jag trodde aldrig det skulle ske, det är som att jag lever i min lilla bubbla och väntar på att väckas ur den. Vad jag än gör dyker minnen upp och det gör ont. Men vem har sagt att det ska vara enkelt? Ingen. Det tar sin tid och jag är långt i från att ha släppt allt. Jag måste bara acceptera det och intala mig själv att det går inte att gå förbi smärtan och saknaden för den kommer sitta där tills jag är stark nog att ha tagit mig vidare. Det funkar inte att bara ta ett steg förbi utan man måste uppleva den för att inse att det är i verkligheten man lever i och inte i en jävlar bubbla... Jag vet att jag en vacker dag kommer stå där stark igen men jag måste låta tiden läka sina sår först, jag måste ta till mig och inse vad som egentligen hänt först. Det är det allt handlar om, bita ihop, ta fram sin starka sida, låta tårarna stanna brännandes bakom ögonlocken. Man måste bevisa för sig själv att man kan, att man är stark och har viljan att gå vidare, det hjälper inte att gråta över minnen eller över tider som för stunden inte existerar. Inte sant?
Nu lämnar vi det och tänker på annat, skönt att skriva av sig lite. Det lättar alltid från mitt hjärta. Imorgon väntas det jobb igen, kväll står på schemat så en sovmorgon tackar vi glatt ja till imorgon :) Sen väntas dagspasset på torsdag och sen tar jag långledigt, fredag, lördag och söndag. Hur härligt är inte det? Vi tackar inte nej till det om vi säger så. Har fortfarande inte bestämt mig om det blir utgång på fredag eller inte. Eller kör vi taktisk vila då och laddar inför Evelina och Sannas 25-årskalas som är på lördag. Kommer bli väldigt roligt och plattan i mattan som alltid. Detta ser vi fram emot :) Drömde förresten i natt att Stockholmsresan blev inställd och jag vaknade upp och var alldeles varnsinnig, haha. Fråga mig inte varför den blev det, vet bara att den blev det i drömmen och jag att jag vaknade arg. Om 8 dagar åker vi, efterlängtad. Kommer bli så roligt :) Sen flytt på det med när man kommer hem. Tur man har mycket roligheter framför sig, allt går mycket lättare då. Men mest av allt vill jag bara säga: att mina vänner är världens finaste, finns alltid där i vått och torrt, jag är evigt tacksam. All kärlek till er ♥
Nu ska jag kolla klart filmen som jag somnade ifrån igår, haha. Inte otippat. Love and other drugs heter den, den är väldigt bra än så länge så nu ska jag med spänning se slutet :) Hoppas ni haft en härlig dag.
/ E.E
Kommentarer
Trackback
